Sitter för mig själv i min lägenhet och funderar.. Insåg precis att idag är det precis en vecka sedan jag lämnade Upplands väsby. En vecka sedan jag träffade människorna där nere, en vecka sedan jag sa hejdå till pappa, en vecka sedan jag satte mig på ett flyg hem gråtandes i förtvivlan... En vecka av längtan, en vecka av tankespriddhet, en vecka av hopp om att tiden ska gå fort. Det hela känns som en evighet och jag önskar mer än allt annat att jag befann mig på samma ställe som då. Jag saknar det, saknar pappa, saknar dom, saknar det. Dom, du, det. Finner inte ens ord som kan förklara känslan. Vill vara där, vill vara med dig, vill vara med dom, uppleva, känna. Trygghet.