sanningen som aldrig kom fram.
Jag skulle vilja skriva av mig så mycket i detta inlägg, men stoppar mig själv innan skadan är skedd. Det finns så många ord som skulle beskriva precis vad jag gått igenom, men rädslan är för stor. Därför väljer jag att skriva detta inlägg med dolda tecken.
.
När jag gick i högstadiet utsattes jag en kväll för något väldigt obehagligt. Jag hade många kära vänner som ställde upp för mig, de räddade situationen. Jag kan inte ens minnas hur många bilar och människor som befann sig på platsen bara för min skull. Bara för mig hade alla kommit dit. Bara för mig.
.
Sedan för ca ett halvår sedan hände något annat obehagligt.. På min arbetsplats. Det var en jobbig situation jag hamnade i, men denna gången ingen annan än mina föräldrar som stod upp för mig.
.
Och nu för några veckor sedan har det också hänt något obehagligt. Något som finns i mitt huvud, är svår att släppa och som kan sänka mig rejält. Även denna gång kämpar jag själv, utan hjälp. Det är bara jag. Ensam.
.
När man utsätts för någonting obehagligt så finns det bara 2 val i livet.
.
1 , T Y C K S Y N D O M DIG S J Ä L V O C H G R Ä V N E R D I G
2 , V Ä X S O M P E R S O N O C H B L I C K A F R A M Å T
G L Ö M O C H G Å V I D A R E
Kommentarer
Postat av: Sussi
Eller välja alternativ 1,5 dvs om man står mellan livets två val & vill gå vidare men inte riktigt kan släppa taget. Det alternativet är att tala med någon som du litar på för att få ut det onda. Ibland är det först då man kan gå vidare. KRAM
Trackback
