Vi pratade om hur otroligt det faktsikt är, att när man som mest behöver ett "tecken" händer det. Något händer i vardagen som påverkar tillvaron till att man vågar hoppas och tro. Man inser att det faktiskt finns godhet i världen.

.

Dagen började med en springtur.

Efter att ha kommit igång i mitt tempo blir jag plötsligt stoppad av 2 tjejer.

.

Efter min springtur hann jag bara så mycket som att komma in genom ytterdörren och placera mig i sängen, då det ringer på dörren.

Självklart öppnar jag, och vem står där? -Jo, granntanten som bor i dörren mitt emot.

Så hon räcker över ett fat med det godaste saffransbrödet jag någonsin smakat!

.

När jag sedan efter att ha ätit en bit av kakan, och tagit mig en dusch placerar jag mig i sängen för att se påp en ny serie.

Det hinner inte gå mer än 10 minuter innan det ringer på mobilen. -Gamla mobilen också för den delen, alltså innebar detta att det måste vara någon från Skellefteå.

Jag plockar upp telefonen och läser "Oscar Ersson".

"Detta kan inte stämma" tänker jag, men svarar självklart.

Där i telefonen är min älskade bror, som jag inte pratats vid med på veckor, månader. -Ett samtal som verkligen var behövligt. Ett samtal som faktiskt betydde mycket.

Några tårar blandade med ett leende på läpparna.

Som ni vet, så efter den stora händelsen så har jag undvikit att prata med min famlilj på den sidan av släkten. Och nu idag, så pratade jag faktsikt med min bror. Han som alltid har funnits där för att hjälpa mig.

Såå, tecken. Precis vad jag behövde, precis det jag längtade efter.

Jag är tacksam för alla de smså sakerna i vardagen, som faktiskt förgyller min vardag.

Jag fick vad jag behövde, ocj det kom precis vid rätt tillfälle!