så vackert, men ändå så fult.

Tänk, att det som under hela ens liv alltid betytt mer än någonting annat en dag inte finns där mer.
Att det man älskat över allt annat på jorden, bara försvinner ur ens händer.
Det är mitt liv, det är jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0