Dig kunde jag ringa när som helst. Du var välkomnande, varm, pålitlig och fanns alltid där. Du visste mycket om mig, men ändå inte tillräckligt. Du kom och räddade min natt, du och din vän. Det spelade ingen roll vad klockan var, du fanns ändå där. Trots min rädsla, min gråt så ställde du alltid upp. Du satt vid min sida, lät mig vila mot ditt bröst och höll om mig under natten. Du gav mig det som ingen annan gett mig tidigare, du visade vad äkta kärlek var. Du är anledningen till att jag fick hopp, lust och vilja tillbaka. 

.

Du fick mig att kliva upp på morgonen, längta, hoppas och drömma. Bara du, ingen annan.

.

Nu har det gått månader sedan jag såg dig, sedan jag vidrörde dig och sedan du såg mitt riktiga jag. Den stabila Olivia med viljan och modet. Trots denna långa tid, avståndet, minutrarna-timmarna-dagarna som går kan jag inte sluta tänka på dig. Kan inte glömma. Du är speciell, du är du -det är anledningen till att jag fick syn på dig.