.

Just nu är jag arg för att det skett en stor förändring. Jag är van vid att varje dag prata med "E", från morgon till jobb, efter jobb och somna under samtalet. Eller också spendera denna tid tillsammans.

Nu har vi inte setts på snart en vecka, och jag har knappt hört ett ord. Bara några få sms om dagen och ett samtal. Jag är ju faktiskt inte tankeläsare, så jag har ingen aning om vad som är tänkt framöver. Ska jag åka ner? ska vi ses? var? när? Vore ju bra att ha lite koll, annars kan jag ju inte planera min egen vardag.

.

Största problemet med detta är att jag själv är så osäker. Jag stoppar mig själv, sätter upp stora gränser och drar mig undan.

Egentligen borde jag bara ta upp telefonen och ringa, problemet är bara att jag själv har satt upp en gräns att jag inte får göra så (den gränsen vet "E" inte om, ingen annan heller), och detta är eftersom jag tidigare varit i förhållande där det gick till ungefär så.

.

Ursäkta suddigheten i detta inlägg, och ursäkta min dåliga stämning. Kände bara att jag ville få ur mig det.