Efter några minuter kom * in och skrek, smällde i dörrar, gjorde förbannade grimager för att stå emot att det skulle gå ännu längre.

Jag sa med lugn ton "Snälla, sluta nu, snälla var tyst och lugna dig innan det går för långt!"

Det fortsatte, ännu värre denna gång.

Jag skämdes, Matte hörde och såg allt

Jag gick ut på balkongen för att ta en cigarett, vad hittar jag? -Jo, mina ytterkläder utslängda från balkongen..

.

Idag, 2 dagar senare, första orden som sades efter sista händelsen.
"Ska du följa med mig till heron city olivia?"
"aarå"
"gör dig klar ni då?"

"japp"

Jag gör mig klar, och i väntan på att * ska säga att vi ska fara börjar jag att städa mitt rum, hänger upp alla kläder, plockar ihop skräp, städar toaletten....

20 min senare börjar allting om.

Skrik, smällda dörrar, tomma hot.

.

Jag känner frustation, jag känner ilska, jag känner svek.

.

Nu ska vi åka, och lugnet har tagit sin plats.

"Vi kan väl fara till Täby istället då?"

"mm.."

.

Så, nu beger jag mig. Tjaråå!