Onsdag
Blev ingen praktik idag för min del... har 39 graders feber och fick mig verkligen inte upp ur sängen när klockan ringde, inte heller när pappa sa till mig tjugoelva gånger. Blä!
Sov till ca 11, och sedan låg jag kvar i sängen några timmar.
.
Vid 13 tiden fick jag ett sånt där ryck att jag var tvungen att baka... Familjen jag jobbade hos igår hade bakat sockerkaka, och jag som egentligen inte tycker om sockerkaka (just för att det så tråkigt och vanligt) blev supersigen på att själv baka detta.. Det smakade ju så otroligt gott!
Såå, jag plockade fram massor av ingredienser och slog upp ett recept på nätet "saftig sockerkaka". Sedan drog det igång, jag bakade, stökade ner och smakade av samtidigt som jag hade Matte igång på skype och förklarade alla ingredienserna för honom på engelska. Hur bra träning är inte det??
.
Jag har ett minne från när min mamma och pappa bodde ihop. Då hade mina systrar bakat en sockerkaka en kväll, och när kakan var klar minns jag att de "smorde in" den med något.. Smör kanske? När den fortf var varm, och jag minns att det var den mest saftiga och godaste sockerkakan jag någonsin smakat. Ojoj, det är ett minne jag aldrig glömmer.
Så om nu tex du Sussi skulle komma ihåg detta kan du väl meddela mig vad det var ni hedde på kakan? Vore bussigt:)
.
Jag bjuder självklart också nu på receptet jag använde mig av.
3 ägg
3,5 dl socker
100 g smält smör
1 dl mjölk
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker (jag tog snarare 4 msk vaniljsocker..oops!)
Rivet skal av en citron (jag pressade ner citronsaft ist..)
En nypa salt
.
Blanda ägg + socker och rör om ordentligt.
Tillsätt mjölk + smör
Blanda de torra ingredienserna och rör försiktigt ner i smeten
Smöra en form och stoppa i mitten av ugnen ca 35 min på 175 grader.
Jag sket i ovanstående och rörde bara ihop alla ingredienser samtidigt.. gick lika bra och sparade både på disk och tid! Perfekt!
Fullt upp & tidsbrist.
Precis hemkommen efter en full dag med arbete.
Började dagen med ett 6 timmarspass på praktiken med underbara barn. Vi lekte, ritade, spelade gitarr och sedan ville de även ha min autograf haha;)
Därefter bar jag mig snabbt iväg till stationen för att ta bussen till jobbet. Första dagen hos den nya familjen idag och det kändes underbart! Blev 4 timmar där borta innan jag sedan tog bussen hem.
Nu när lugnet lagt sig ska jag se till att gosa ner mig i sängen med en bok (läxa) att somna till, och ladda upp för morgondagen som lär bestå av lika mycket åkande som idag.
Åhgud, kommer vara helt slutkörd när denna vecka är slut! Det finns knappt en lugn stund snart... Tur det är roliga saker jag sysselsätter mig med än så länge. Men var finns tiden till skolarbete?
Inför veckan.
Ikväll blir det en tidig kväll, likaså resten av veckan. Måste se till att friskna till nu,
Imorgon har jag min första jobbardag hos den nya familjen, och sedan på onsdag ska jag iväg och träffa en annan familj för ett tillfälligt jobb på lördag. Sedan har jag ju även praktiken som jag måste orka med på dagarna, och förhoppningsvis blir det även en resa att boka in, så nu måste jag hålla mig frisk & kry. +Att på fredag ska jag även göra klart min senaste tatuering (ni vet den på armen som jag ännu bara har gjort konturerna på), så den här veckan blir det att ligga i.
sjukling
Har gått och bkivit sjuk,, Vaknade igår med 38,2 graders feber, och valde därför att inte spendera en minut framför datorn. Det kändes bättre att vila upp mig under hela dagen inför denna veckan som startat idag.
.
Idag tog jag inte tempen, utan tryckte i mig 2 alvedon direkt pappa väckte mig, och sedan var det bara att bita ihop under dagens lopp för att inte missa en dag på praktiken. Kallt var det ute också! Termometern stod på -10 grader när jag skulle bege mig.. Fy och F säger jag bara.
.
Här är en vinderbild på sjuklingOlivia på g hem från praktiken.
Nu ska jag käka lite middag, och sedan placera mig i sängen för att vila upp mig inför morgondagen!
fyfan
Man säger att människor som lever i ett hemförhållanade där sambon misshandlar dem är starka. Man säger att dom har ett psyke av stål, bara för att dom kan så ut med våldet. -Det är fel!
Människor som står ut med ett förhållande av psykisk/fysisk misshandel är svaga. Det är de människorna som vågar ta steget att dra sig ur livssituationen som är starka.
.
Otrohet, ord, slag, lögner och svek. -Stannar man kvar är man feg, svag. Går man ur är man stark, då övervinner man sin egen rädsla och tar sig till en frihet.
310:- /Fynd eller vad?
Nu ska jag..
..fota alla kläderna jag kom hem med för en vecka sedan:) ,ni minns den där dagen när jag fick med mig ett antal tröjor, klänning å jacka för endast 310kr?
Snart kommer en bild upp:)
idiot
För 2 dagar sedan satt jag lugnt i köket och pratade med min vän Matte under tiden som jag satt och käkade middag som JAG hade lagat.
Efter några minuter kom * in och skrek, smällde i dörrar, gjorde förbannade grimager för att stå emot att det skulle gå ännu längre.
Jag sa med lugn ton "Snälla, sluta nu, snälla var tyst och lugna dig innan det går för långt!"
Det fortsatte, ännu värre denna gång.
Jag skämdes, Matte hörde och såg allt
Jag gick ut på balkongen för att ta en cigarett, vad hittar jag? -Jo, mina ytterkläder utslängda från balkongen..
.
Idag, 2 dagar senare, första orden som sades efter sista händelsen.
"Ska du följa med mig till heron city olivia?"
"aarå"
"gör dig klar ni då?"
"Ska du följa med mig till heron city olivia?"
"aarå"
"gör dig klar ni då?"
"japp"
Jag gör mig klar, och i väntan på att * ska säga att vi ska fara börjar jag att städa mitt rum, hänger upp alla kläder, plockar ihop skräp, städar toaletten....
20 min senare börjar allting om.
Skrik, smällda dörrar, tomma hot.
.
Jag känner frustation, jag känner ilska, jag känner svek.
.
Nu ska vi åka, och lugnet har tagit sin plats.
"Vi kan väl fara till Täby istället då?"
"mm.."
.
Så, nu beger jag mig. Tjaråå!
förbannat så arg man kan bli!
Du har ju stora fruktansvärda problem. Sök hjälp!!!
Det funkar inte i längden att du var 4-5e dag ska få dina helvetets raseriutbrott, kasta grejer och smälla i saker. Stå och hålla emot för att du inte ska ta i mer ännu mer.
Blir så sjukt satans förbannad. Sök hjälp!
Crashy Internet : (,
Today I haven't been able to talk to Olivia because of my very crashy internet : (. Problems started yesterday around 21:00 I think and I have no clue what has caused it. I really don't know what to write about, so I will just post a picture of Olivia instead :p.
.
.
It took a while to figure out how to upload a picture when everything is in swedish, I don't speak any swedish after all. Maybe I will get better in it in a while : ).
bloggpaus(?)
Som ni redan märkt har jag totalt tappat tiden för bloggen.. jag vet, det tar inte mer än några minuter att skriva ett inlägg +posta upp en bild. Men, det finns verkligen inte ens 10 minuter över i min vardag!
Har påbörjat praktiken, varit på jobbgrej (ska börja jobba varje tidag -check!), är ute och går, har tentat av kurser i skolan ... aa denna listan går att göra hur lång som helst!
.
Som ni ser har jag Matte som är och gästbloggar! Han kommer från nederländerna, och har ändå ingenting spec för sig... Han börjar inte jobba förrän på alla hjärtans dag, och jaaappp, vi snackar i stort sett varje dag, så jag tänkte att han kunde få vara med lite i min blogg.
.
Jag tror att det handlar om rutiner.. så när jag vant mig vid att vara borta på praktik på dagarna, jobba, träna å allting på en och samma gång kommer jag att ha lika mycket tid till bloggen ändå som jag hade tidigare. Så snart så, Ni får under tiden roa er kring vad Matte skriver!
.
F*bannat så har jag ju inte ens en bild att lägga upp.. och jag som dessutom lovat er att visa upp alla mina kläder jag köpte för endast 319 kr? Meeen, i helgen! Då är det ingen praktik = jag har tid till att ta kort och blogga. Tills dess delar jag med mig denna gamla bilden... Hah, kul olivia.. mycket kul inlägg...
Gud jul eller något! (?)
Hello again
Olivia is making me write on her blog again, either because she is too lazy to or because I am doing pretty much nothing on my days anyways. The main problem that comes with that is that I have no clue on what I should write about : (. The only thing I do know is that it really is time for me to go on holidays, preferably to a place that has:
.
1. beach
2. sun
3. sea
4. loooots of good food
5. chicks
.
Fortunately, im going to egypt in 8 days, where there definitely is 1,2 and 3, maybe 4 and if I am really lucky, 5. Poor Olivia will have to sit home all day update her own blog that week, so I feel kind of bad about it.
"Om mamman tycker om pappan är det hon som friar. Annars är det pappan"
Ur barns tankar om kärlek
"Två flickor kan inte gifta sig om båda två har örhängen. För då ser ju prästen att det är två flickor."
Ur barns tankar om kärlek
Hello everybody
Olivia is really lazy lately, and therefore I (Matte) have to post on her blog, Today she has mainly been laying on her bed, commenting on how tired she is. Besides that she also ate dinner, which consists of the usual swedish puke.
Nah, im just kidding, wondering how long it is going to take till Olivia notices.
"Just när jag blivit ihop med någon tröttnar jag lite på mamma och pappa, för dom har jag ju varit tillsammans med så väldigt, väldigt länge. 19 år eller så.
- Jonas 7 år
Ur barns tankar om kärlek
ursäkta,,,
,, för en kass uppdatering idag.. men jag har precis börjat praktiken, hade min första dag idag och har bara varit fullt upp.
Imorogn ska jag försöka hålla igång bloggen igen ,och självklart framåt efter det.
"Om mannen går ut för att köpa något och har glömt det när han kommer hem är han otrogen."
Ur Barns tankar om kärlek
"Om tjejen bakar en kaka till mannen och mannen inte har lust att äta kakan så hittar hon en annan kille...
...Det beror nog på att han inte gillar kakan.
Ur barns tankar om kärlek
Nu har du nått botten Olivia, nu kan det bara bli bättre!
Under mitt liv har jag många gånger fått höra uttrycket "Du har du nått botten Olivia, nu kan det bara bli bättre!" Frågan är ju ,har det blivit bättre?
-Nej, många av dessa gånger blev jag (trots att jag redan nått botten) ännu sämre. Jag tänkte nu som start berätta för er några fruktansvärda upplevelser jag varit med om när jag verkligen nådde botten.
.
Januari 2010 åkte jag in på Skellefteå lasarett. Jag var mycket sjuk och behövde akut hjälp. Symptomen var enormt hög feber, svårigheter att andas och en tung smärta över bröstet.
Läkarna bestämde sig för att lägga in mig på övervakning och undersökning, och jag förväntade mig att jag skulle behöva ligga inne ca 2-4 dagar.
Med tiden blev jag allt sämre och läkarna kunde inte hitta några fel. Jag genomförde många blodprover varje dag och jag fick bo i ett isoleringsrum där läkare och sjuksköterskor använde sig av plastdräckter de tog på sig för att komma in i mitt rum.
Efter att många prover tagits och mitt tillstånd blivit allt värre i form av svullen lever och njurar, smärta över bröst, svullna körtlar, huvudvärk och hög feber, skickades jag till umeå lasarett. -Där började man leta efter cancer och jag var väl förberedd på att jag skulle behöva gå igenom cellgiftsbehandlingar och tappa allt hår.
Cancer hitttades aldrig och efter att jag gått igenom många undersökningar skickades jag hem till Skellefteå igen.
Efter många om och men hittade läkarna till sist körtelfeber och "någonting mer" (vad "någonting mer" var kom de aldrig fram till).
Körtelfebern var så pass allvarlig att jag inte kunde äta, hade svårt att andas, inte kunde stå på mina egna ben och jag gick på morfin dagligen +många andra mediciner. Jag rasade i vikt och blev matad med sond.
För att ge er en bredare förklaring till hur illa det verkligen var kan jag också tillägga att jag gick igenom ingrepp vid vaket tillstånd som jag annars gjort när jag var sövd, jag blev fasthållen i sängen, jag blev illa behandlad av läkare och många misstag gjordes.
Under denna period fick jag många gånger höra "Nu har du nått botten Olivia, nu kan det bara bli bättre!"
.
När jag till sist lämnade sjukhuset var min magsäck så krympt att jag inte kunde äta utan att få enorma smärtor i magen. Därav lyckades även ätstörningen anorexia bildas.
När jag vägde som minst låg jag på 37kg och mina prover visade minus på värdena i kroppen. Jag svimmade många gånger om dagen och hade det väldigt svårt sova om nätterna. Jag tränade som en träningsnarkoman och åt inte mer än ca en knäckemacka fördelad på hela dagen.
Mina läkare hotade med att lägga in mig på psyket där jag inte skulle få röra mig en meter ur sängen och bli tvångsmatad varje dag om jag inte gick upp minst 0,5 kg/vecka.
Även under denna period fick jag många gånger höra "Nu har du nått botten, nu kan det bara bli bättre!"
.
Efter alla dessa omständigheter utvecklades en djup depression och ångeset som yttrade sig med att jag fick panikångestattacker varje dag. Jag fick även åka in akut just för att jag var i så dåligt skick under mina panikångestattacker. Undersökningar gjordes för att se om jag hade epelepsi, just för att mina attacker var så grova. -Ingen epelepsi fanns det hos mig.
Panikångestattackerna tog över min vardag, och jag blev till sist så djupt deprimerad att jag inte kunde göra annat än att ligga i sängen. Jag visste inte hur man gjorde för att röra ett finger. Synen fungerade inte heller, och jag försökte många gåner vid desperata tillfällen använda min mammas glasögon för att att se något över huvud taget när jag öppnade ögonen.
Min mamma fick bära mig för att jag skulle ta mig till toaletten, och hon matade mig för att jag skulle få i mig näring. Jag såg verkligen ut som om jag var döende.
"Nu har du nått botten Olivia, nu kan det bara bli bättre!" var vad jag fick höra.
.
När jag väl började kunna komma upp ur sängen igen och leva ett normalt liv vad jag fortfarande så djupt deorimerad och ångestfylld att jag började hallucinera. Jag såg sprindlar som anföll mig, en man som sköt mig i tinningen och en grupp av män som ständigt förföljde mig och jagade mig.
Detta var mycket obehagligt och det var svårt för mig att leva ett nogmalt liv när jag inte kunde se vardagen för vad den var. -Jag var ju stäntigt jagad, vilket gjorde mig väldigt rädd, och fick mig att göra väldigt dumma saker. (Ett exempel är att jag kunde springa rätt ut ur huset och springa tills någon fångade upp mig och fick mig lugn igen)
"Nu har du nått botten Olivia, nu kan det bara bli bättre!"
.
Den stora frågan är ju nu, hur långt ska det behöva gå innan man mår botten? Och hur många gånger kan man egenrligen nå botten innan det får ett slut? -Detta är en fråga som jag än idag inte kan svara på med tanke på att jag än idag inte mår 100% bra. Men så småning om kommer jag att finna mitt svar.
Vad jag däremot kan berätta för er är:
Det enda som gör mer ont än att få sitt hjärta krossat av någon annan är att krossa sig själv. Man måste våga tro på sig själv och sina möjligheter i livet, se svåritheterna som ett test och som nya erfarenheter. Det jag varit med om förändrar inte mig till något negativt, tvärtom kommer jag istället att ha många erfarenheter att ta med mig i resten av livet.
