Min första riktiga kärlek var när jag träffade E. Den 10 september blev vi tillsammans. Under denna period var jag rätt strulig, trotsade allt och alla, så därför kommer jag (som tur är) bara ihåg de bra stunderna. Jag har blivit påminnd om att vi bråkade mycket, men jag kan inte komma ihåg det själv.
Ett bråk minns jag, det slutade med att am* fick komma körandes, och det är jag inte alls stolt över.
Jag och E var tillsammans länge och vi kunde varandra in och utantill. Han är en bra kille som nu är förlovad och lever sitt egna liv.
.
Sedan måste man ju kanske också tillägga att det trots allt inte var "mannen i mitt liv" eftersom det tog slut och vi bråkade väldigt ofta. Jag är glad över att vi klarade av att hålla ihop så länge i ung ålder, och även glad att vi båda kunnat gå vidare på så bra sätt!