Den här dagen har väckt många tankar, mycket ilska och innom allt detta fanns också lite glädje.

Dagen var riktigt tung och jag kände bara hur less jag var på allt skitsnack från alla håll. Jag är stor, jag är vuxen, trots att ni fortfarande ser mig som den lilla Olivia. Nu är det min tur att välja vilken väg jag vill gå, ta mina steg och lära mig av mina misstag. Ser jag något som ett ljus för mig, en väg och och en förbättring så vill jag gå den vägen, stoppa mig då inte utan tro på mig istället. Pusha mig och hjälp mig göra detta möjligt.

Man lär sig inte simma utan att man försöka,

en bro bygger sig inte på en timme -det tar tid,

du kan inte cykla på en tvåhjuling om du inte vågar ta steget och misslyckas några gånger.

Precis dessa saker gäller allt i livet,

.

Denna styrka har vuxit fram ur mig. Idag var den gömd någonstans där inne, men med stöttning av en fantastisk och underbar R så känns det nu riktigt bra. Det är min tur nu, min tur att göra mitt val och ta mitt steg ut i världen. Jag vill det här, jag behöver det här, tro på mig.

.

Bild tagen av http://www.itsnathalie.blogg.se