Idag var jag på riktigt dåligt humör, jag gav upp. Kände bara att jag ville hoppa av plugget och inte återvända igen till den platsen med dom lärarna!

.

Och nu ligger jag och tänker på att min största önskan nu är att jag skulle få ett samtal, idag, en annan dag eller rätt snart där samtalet lyder: "Hej! Jag undrar bara hur man kör för att komma in där du bor just nu, jag är typ i skellefteå."

Ett sådant samtal, utan förberedelse och utan förväntningar. Milen är många, avståndet är långt. Trots att jag vet att det inte kommer hända måste man ändå få drömma..