Jag är livrädd för kärlek. Kärleken är stor och skrämmande. För många är kärlek något vackert, man möter en människa som man vill dela sitt liv med och kan blicka framåt med. Det är det inte för mig.
Jag är så rädd för att träffa en människa som jag blir förälskad i och som jag skulle kunna ge mitt liv för. En människa som man vill blicka framåt med och som man vill skapa ett liv tillsammans med, ett liv med familj och hus. Det skrämmer mig.
Jag är så svag i mig själv att jag inte vågar tro på att den andra människan ska känna likadant. Jag vågar inte släppa efter och visa vad jag känner. Jag tror att jag ska förlora allting av att ge med.
Till dig skulle jag kunna offra allt. Jag vill ge dig så mycket mer. Vill kunna dela mitt liv med dig och ge dig min glädje.
Just nu har jag hamnat snett. Jag vet inte om jag kommer fixa det här. Jag kommer kämpa, dag in och dag ut. Jag kommer att göra mitt allra bästa, men det finns inga garantier på hur det kommer gå. Jag ser inte min framtid längre, jag ser inte ett liv bortom det här. Jag är rädd. Livrädd.